18.

Det var surrealistiskt när jag kom tillbaka. Som om det var börjar på en ny säsong av en serie där
scenografin under sommaren bytts ut. Alla var glada att se mig. Maten som serverades var konst.
Jag fick sms och livet var ultimat. Dom väntar på mig.

WE SMASH OUR WAY OUT OF THE WALL OF MIRRORS AND START LIVING AGAIN.

17.

Kände ändå just ett uns av hopp. Jag har varit borta i fyra månader och vet hur ett bra liv kan se ut. Jag
vet vad jag ska leta efter.
Den har gången sparar jag bättre. Förbereder bättre. Har mer att längta efter.
Nästa gång ska det gå. Jag kan bara räkna med mig själv. Inget Kina ska komma i vägen. Språket ska
sitta. Det är planen.
Jag ska bo i Berlin.

16.

Jag känner bara en sak och det är omöjligt just nu. Önskar att jag kunde bry mig om vad som helst.
Inget ytligt tycks spännande längre. Och vad mer finns.

15.

Jag lånade alltså "Äta djur" och slutade sen äta djur. Det var planerat. Jag visste att det skulle hända. Å
sen hände det. Att äta kött känns inte verklighetsförankrat. Min pappa påstår att det är jag som inte har
någon kontakt med verkligheten. Men jag vågar nog påstå att det är tvärt om. De flesta lever i
overkligheten. Jag med, mestadels men jag försöker. Försöker verkligen. Ibland ser jag saker och ting
klart.

Som ni vet älskar jag att göra samma sak om och om igen. Även idag ska det bli så. Rosies Coffe &
Wine. Kaffe, kanske kaka och efter det filmvisning på Nobelvägen 51. So long sweethearts.

14.

Det var måndag och jag gick till arbetsförmedlingen. Lånade boken "Äta djur" och traskade förbi ett
fancy fik. Återvände en timma senare med boken. Fiket hette Rosies Coffee & Wine. Jag såg inget vin
men kaffet var gott. Kakorna oxå. Hon som jobbade hade kunnat jobba på svt. Typiskt svt-ish om ni
vet hur en sådan är. Dom är snygga utan att vara smala. Dom har stora bröst och brunt hår. Deras röster
är inte ljusa. Så är dom. Inga undantag.

Några bilder från min fikastund: 1 2 3

Rosies Coffee & Wine

13.

Dom har en tung fest i parken intill mig. Något att somna till.

12.

Mitt enda mission för idag var att ta en titt på Västra Rönneholmsvägen 43. Huset byggdes 1954 och är
ritat av de danska arkitekterna Børge Glahn och Ole Helweg. Jag tog med mig kameran och försökte få
till något i fotoväg. Synd att inte murgrönan täckte huset.
Planen är att kolla upp den bra arkitektur som finns här. Har redan sett en hel del.

Kul:
Bostadsmiljöer i Malmö (1945 - 1955)
Orört hus av Ole Helweg (1959)

11.

Den här staden blir bara bättre och bättre. Jag vet inte vad det är men klubben igår kändes äkta. Inte alls
som de lagliga klubbarna i Stockholm som bara blir som något sorgligt försök. Hela stället glittrade,
musiken var bäst. Det kändes som ett happi GoldenGate.

Om jag inte hade bestämt att jag skulle hem med sista bussen hade jag kunnat ha den absolut ultimata
kvällen. Men nu var det bestämt. När jag fått ett kvitto på att jag kan stanna kan jag tillåta mig själv till
att ha kul på riktigt.

-------> fortsättning -------> följer --------> snart

10.

Jag älskar Malmö. Ska göra mitt yttersta för att stanna. Staden är som en enda stor trevlig förort. Fikade 

idag på ett fik som hette Feed. Bestämde mig där och då bland tegelhusen att här, här skulle jag bli 

kvar. Det infinner sig ett slags lugn i staden jag tycker om. Har till och med bestämt mig för att lära 

känna folk. Så ikväll är lika med Lr huR?. Alkohol blir det ingen eftersom den gör mig likgiltig. Å är 

jag likgiltig orkar jag inte prata med andra människor. Jag vill vara nervös och upprymd. Blir mer 

spännande så.

9.

Extremt desperat nu. Skulle kunna ta bandsågen, få upp låset på cykeln och dra på en gång. Skulle

kunna men det vore dumt. Får nog hålla ut en dag och försöka få förnuftet tillbaka. Kanske jag kan 

utnyttja situationen.

Pengar --> Malmö --> Världen