18.

Det var surrealistiskt när jag kom tillbaka. Som om det var börjar på en ny säsong av en serie där
scenografin under sommaren bytts ut. Alla var glada att se mig. Maten som serverades var konst.
Jag fick sms och livet var ultimat. Dom väntar på mig.

WE SMASH OUR WAY OUT OF THE WALL OF MIRRORS AND START LIVING AGAIN.

17.

Kände ändå just ett uns av hopp. Jag har varit borta i fyra månader och vet hur ett bra liv kan se ut. Jag
vet vad jag ska leta efter.
Den har gången sparar jag bättre. Förbereder bättre. Har mer att längta efter.
Nästa gång ska det gå. Jag kan bara räkna med mig själv. Inget Kina ska komma i vägen. Språket ska
sitta. Det är planen.
Jag ska bo i Berlin.

16.

Jag känner bara en sak och det är omöjligt just nu. Önskar att jag kunde bry mig om vad som helst.
Inget ytligt tycks spännande längre. Och vad mer finns.

15.

Jag lånade alltså "Äta djur" och slutade sen äta djur. Det var planerat. Jag visste att det skulle hända. Å
sen hände det. Att äta kött känns inte verklighetsförankrat. Min pappa påstår att det är jag som inte har
någon kontakt med verkligheten. Men jag vågar nog påstå att det är tvärt om. De flesta lever i
overkligheten. Jag med, mestadels men jag försöker. Försöker verkligen. Ibland ser jag saker och ting
klart.

Som ni vet älskar jag att göra samma sak om och om igen. Även idag ska det bli så. Rosies Coffe &
Wine. Kaffe, kanske kaka och efter det filmvisning på Nobelvägen 51. So long sweethearts.

14.

Det var måndag och jag gick till arbetsförmedlingen. Lånade boken "Äta djur" och traskade förbi ett
fancy fik. Återvände en timma senare med boken. Fiket hette Rosies Coffee & Wine. Jag såg inget vin
men kaffet var gott. Kakorna oxå. Hon som jobbade hade kunnat jobba på svt. Typiskt svt-ish om ni
vet hur en sådan är. Dom är snygga utan att vara smala. Dom har stora bröst och brunt hår. Deras röster
är inte ljusa. Så är dom. Inga undantag.

Några bilder från min fikastund: 1 2 3

Rosies Coffee & Wine

13.

Dom har en tung fest i parken intill mig. Något att somna till.

12.

Mitt enda mission för idag var att ta en titt på Västra Rönneholmsvägen 43. Huset byggdes 1954 och är
ritat av de danska arkitekterna Børge Glahn och Ole Helweg. Jag tog med mig kameran och försökte få
till något i fotoväg. Synd att inte murgrönan täckte huset.
Planen är att kolla upp den bra arkitektur som finns här. Har redan sett en hel del.

Kul:
Bostadsmiljöer i Malmö (1945 - 1955)
Orört hus av Ole Helweg (1959)

11.

Den här staden blir bara bättre och bättre. Jag vet inte vad det är men klubben igår kändes äkta. Inte alls
som de lagliga klubbarna i Stockholm som bara blir som något sorgligt försök. Hela stället glittrade,
musiken var bäst. Det kändes som ett happi GoldenGate.

Om jag inte hade bestämt att jag skulle hem med sista bussen hade jag kunnat ha den absolut ultimata
kvällen. Men nu var det bestämt. När jag fått ett kvitto på att jag kan stanna kan jag tillåta mig själv till
att ha kul på riktigt.

-------> fortsättning -------> följer --------> snart

10.

Jag älskar Malmö. Ska göra mitt yttersta för att stanna. Staden är som en enda stor trevlig förort. Fikade 

idag på ett fik som hette Feed. Bestämde mig där och då bland tegelhusen att här, här skulle jag bli 

kvar. Det infinner sig ett slags lugn i staden jag tycker om. Har till och med bestämt mig för att lära 

känna folk. Så ikväll är lika med Lr huR?. Alkohol blir det ingen eftersom den gör mig likgiltig. Å är 

jag likgiltig orkar jag inte prata med andra människor. Jag vill vara nervös och upprymd. Blir mer 

spännande så.

9.

Extremt desperat nu. Skulle kunna ta bandsågen, få upp låset på cykeln och dra på en gång. Skulle

kunna men det vore dumt. Får nog hålla ut en dag och försöka få förnuftet tillbaka. Kanske jag kan 

utnyttja situationen.

Pengar --> Malmö --> Världen

8.

Orkar inte äga någonting längre. Det är bara skit allt ihop.

Ju äldre man blir ju mer komplicerat blir allt. Eller mindre. Det beror på. Beror på hur man ser det. Som
vanligt har jag en ny plan. Men den här gången med samma mål. Jag ska bara ha så jag klarar mig.

7.

Mitt liv är lite som skit inlindat i Mies Van Der Rohe.
Även om scenografin valts ut med omsorg går det ofta åt helvete med statisterna.

Huvudrollen sitter i ett fönster. Röker en ciggarett men håller annars mest käft.

Det är på ett dansgolv och någon knackar på en axel:

"I can see that your'e in the moment, but if you look up and around you can actually meet people who
 can give you something in life".

Så jävla klichéartat. Verkligheten är mitt framför mig.
Jag kan inte ta mig tillbaka till det perfekta. Till känslan av att vara ingenting i någonting. 

Det är förstört och jag går hem.

6.

En dag kvar till Golden Gate och jag har faktiskt lyckats göra någonting. Ingenting känns hopplöst
längre. Det finns möjligheter och de måste angripas från rätt håll. Så länge man håller sig borta från
förälskelse och berusningmedel är livet fantastiskt. Så länge man skiter i att flyga och istället spärrar upp 
ögonen där man faktiskt håller till. På fucking marken.

5.

Konsten att göra ingenting och någonting samtidigt.

Du kan sitta i ett fönster en hel dag utan att vara lat. Så länge latheten kan användas i konsten är det 

alltid lugnt. Läser du ut Klas Östergrens "Ismael" och har fönstret öppet är det definitivt lugnt. Lyckas 

benen dessutom bli bruna och du överraskas med en insikt är det rent ut sagt skitbra.
Man har ju lärt sig med åren. Det finns absolut inget som är mer produktivt än att bli solbränd. Ut i 
solen med dig. Få lite färg. Sitt inte här och rita hela jävla dagen. Ut och slösa bort livet på att cykla, 
bada och annan värdelös skit du aldrig kommer ha någon användning för. 

Då är det bra.

Brawther på Watergate, fredag. Vågar jag chansa. Tror inte det.

4.

Romansen mellan mig och Betnér var kort men intensiv. Två dagar av youtubeklipp och sex avsnitt av
Betnér Direkt varade det. Vid avsnitt sju tog det slut. Nu är jag nykter och glad. När jag är nykter har 
jag damp, när jag är full är jag likgiltig.
Om jag mot förmodan inte är likgiltig ska jag envisas med att vara djup. Den sidan hos mig själv hatar
jag. Jag vill vara flummig, saklig och rolig. Jag vill inte tänka efter då jag vet det är lönlöst. Även om
jag till sist kommer på den stora sanningen kommer jag inte kunna hantera den. Information är för mig 
en färskvara. Något som ska matas in och förbrukas. När jag gjort det måste det fyllas på och så 
fortsätter det på den vägen tills jag inbillar mig allt är urvattnat. Då brukar det dröja ett halvår. Tills jag 
kommer på det ännu en gång. 


Ännu en gång.

3.

Att inte gå ut igår var ett stort misstag. Natten blev lång och ångestfylld. Jag liksom vände och vred på 
mig och när morgonen kom kändes sängen bara obekväm. Inte ens pigg var man.

Nu har jag tre dagar att döda tills mina fyra efterlängtade dagar av Golden Gate kommer igen. Jag vill
inte gå någon annanstans eftersom jag hatar överraskningar.

När jag på lördagen gled in på Berghain för andra gången i mitt liv gjorde jag det även denne gång 

gratis och befriad från kö. Det är lite så jag jobbar. Å tur var väl det med tanke på hur oerhört värdelöst 

kalaset var. Kanske till och med värre än Katerholzig.

2.

Det är ju helt jävla otroligt att man inte kan sitta hemma en kväll utan att känna det som om att man
måste ta sig till den stora tryggheten. Till Golden Gate. Tanken på att behöva vänta hela fyra dagar till
nästa gång om jag inte går dit i kväll. Den tanken är smärtsam och smärta är inget jag väljer att utsätta
mig för i första taget.

Annars blir det Betnér Direkt. Romantik på högsta nivå. Å så imorgon bröd från bageriet mitt emot.
Dijon och skinka. Kanske jag behöver sova på natten. Berghain är vidrigt.

1.

Idag upptäckte jag att min kind blivit luden. Ungefär en centimeters luddigt vitt stack ut framför öronen.
Jag tyckte det såg mysigt ut och jag blev för första gången på länge förvånad och ganska glad.
Ludenhet är något jag kopplar ihop med ohälsa och min egen ohälsa är en av de få saker som kan få 
mig att känna i alla fall ett uns av kontroll.

Det var torsdag och Golden Gate. Jag ska dit ikväll igen eftersom jag är desperat. Har fått för mig att
det är där det kommer hända bara jag går där själv. Kanske jag borde införskaffa någon typ av sprit 
eller ska jag vara nykter. Tippar på spriten. Den gör mig trots allt glad.