8.

Orkar inte äga någonting längre. Det är bara skit allt ihop.

Ju äldre man blir ju mer komplicerat blir allt. Eller mindre. Det beror på. Beror på hur man ser det. Som
vanligt har jag en ny plan. Men den här gången med samma mål. Jag ska bara ha så jag klarar mig.

7.

Mitt liv är lite som skit inlindat i Mies Van Der Rohe.
Även om scenografin valts ut med omsorg går det ofta åt helvete med statisterna.

Huvudrollen sitter i ett fönster. Röker en ciggarett men håller annars mest käft.

Det är på ett dansgolv och någon knackar på en axel:

"I can see that your'e in the moment, but if you look up and around you can actually meet people who
 can give you something in life".

Så jävla klichéartat. Verkligheten är mitt framför mig.
Jag kan inte ta mig tillbaka till det perfekta. Till känslan av att vara ingenting i någonting. 

Det är förstört och jag går hem.

6.

En dag kvar till Golden Gate och jag har faktiskt lyckats göra någonting. Ingenting känns hopplöst
längre. Det finns möjligheter och de måste angripas från rätt håll. Så länge man håller sig borta från
förälskelse och berusningmedel är livet fantastiskt. Så länge man skiter i att flyga och istället spärrar upp 
ögonen där man faktiskt håller till. På fucking marken.

5.

Konsten att göra ingenting och någonting samtidigt.

Du kan sitta i ett fönster en hel dag utan att vara lat. Så länge latheten kan användas i konsten är det 

alltid lugnt. Läser du ut Klas Östergrens "Ismael" och har fönstret öppet är det definitivt lugnt. Lyckas 

benen dessutom bli bruna och du överraskas med en insikt är det rent ut sagt skitbra.
Man har ju lärt sig med åren. Det finns absolut inget som är mer produktivt än att bli solbränd. Ut i 
solen med dig. Få lite färg. Sitt inte här och rita hela jävla dagen. Ut och slösa bort livet på att cykla, 
bada och annan värdelös skit du aldrig kommer ha någon användning för. 

Då är det bra.

Brawther på Watergate, fredag. Vågar jag chansa. Tror inte det.

4.

Romansen mellan mig och Betnér var kort men intensiv. Två dagar av youtubeklipp och sex avsnitt av
Betnér Direkt varade det. Vid avsnitt sju tog det slut. Nu är jag nykter och glad. När jag är nykter har 
jag damp, när jag är full är jag likgiltig.
Om jag mot förmodan inte är likgiltig ska jag envisas med att vara djup. Den sidan hos mig själv hatar
jag. Jag vill vara flummig, saklig och rolig. Jag vill inte tänka efter då jag vet det är lönlöst. Även om
jag till sist kommer på den stora sanningen kommer jag inte kunna hantera den. Information är för mig 
en färskvara. Något som ska matas in och förbrukas. När jag gjort det måste det fyllas på och så 
fortsätter det på den vägen tills jag inbillar mig allt är urvattnat. Då brukar det dröja ett halvår. Tills jag 
kommer på det ännu en gång. 


Ännu en gång.

3.

Att inte gå ut igår var ett stort misstag. Natten blev lång och ångestfylld. Jag liksom vände och vred på 
mig och när morgonen kom kändes sängen bara obekväm. Inte ens pigg var man.

Nu har jag tre dagar att döda tills mina fyra efterlängtade dagar av Golden Gate kommer igen. Jag vill
inte gå någon annanstans eftersom jag hatar överraskningar.

När jag på lördagen gled in på Berghain för andra gången i mitt liv gjorde jag det även denne gång 

gratis och befriad från kö. Det är lite så jag jobbar. Å tur var väl det med tanke på hur oerhört värdelöst 

kalaset var. Kanske till och med värre än Katerholzig.

2.

Det är ju helt jävla otroligt att man inte kan sitta hemma en kväll utan att känna det som om att man
måste ta sig till den stora tryggheten. Till Golden Gate. Tanken på att behöva vänta hela fyra dagar till
nästa gång om jag inte går dit i kväll. Den tanken är smärtsam och smärta är inget jag väljer att utsätta
mig för i första taget.

Annars blir det Betnér Direkt. Romantik på högsta nivå. Å så imorgon bröd från bageriet mitt emot.
Dijon och skinka. Kanske jag behöver sova på natten. Berghain är vidrigt.

1.

Idag upptäckte jag att min kind blivit luden. Ungefär en centimeters luddigt vitt stack ut framför öronen.
Jag tyckte det såg mysigt ut och jag blev för första gången på länge förvånad och ganska glad.
Ludenhet är något jag kopplar ihop med ohälsa och min egen ohälsa är en av de få saker som kan få 
mig att känna i alla fall ett uns av kontroll.

Det var torsdag och Golden Gate. Jag ska dit ikväll igen eftersom jag är desperat. Har fått för mig att
det är där det kommer hända bara jag går där själv. Kanske jag borde införskaffa någon typ av sprit 
eller ska jag vara nykter. Tippar på spriten. Den gör mig trots allt glad.