7.

Mitt liv är lite som skit inlindat i Mies Van Der Rohe.
Även om scenografin valts ut med omsorg går det ofta åt helvete med statisterna.

Huvudrollen sitter i ett fönster. Röker en ciggarett men håller annars mest käft.

Det är på ett dansgolv och någon knackar på en axel:

"I can see that your'e in the moment, but if you look up and around you can actually meet people who
 can give you something in life".

Så jävla klichéartat. Verkligheten är mitt framför mig.
Jag kan inte ta mig tillbaka till det perfekta. Till känslan av att vara ingenting i någonting. 

Det är förstört och jag går hem.